Underbar stund vid min kraftplats

Imorse var jag så trött pga för lite sömn av olika orsaker. Helst ville jag bara vara kvar i sängen, vila och sova...men det är ju bara det dumma egot som talar till en, som man inte ska lyssna på...Solen sken, verkade vara en underbar vårdag, så jag ville ut, hur trött jag än var. Innan frukost gick jag ut för att känna hur det kändes i luften, satte mig på en stol och njöt i solen, men det är bara solen som värmer, kyligt i luften.
Fåglarna kvittrade, min älskade speciella kisse - mitt "troll" var med mig. Hon lyssnade och spanade efter pippi, hennes favvo-sysselsättning.
Ni ser bild här ovanför.

Så efter frukost packade jag en rygga med ved, matolja, kaffe i en liten burk, min mesa och min samiska sten. Allt av betydelse, i ett syfte. 

 Jag var så laddad att komma mig till min kraftplats, promenerade dit rätt fort.

Jag stannade till på "trollbron" och tittade på och lyssnade på det porlande vattnet där i den lilla bäcken.

Jag plockade 3 pinnar. Blåste in det jag vill lämna i en, det jag önskar i en och önskningar för Moder Jord i en.
Överlämnade gåvorna till elden och universum.

Var i min bubbla och myste. Elden höll på att brinna ut då jag lade på pinnarna och jag tänkte, det här bådar inte gott. Man ska egentligen låta elden sköta sitt jobb och inte röra, peta i den. Dock gjorde jag det denna gång. Det brann bara lite och hade hunnit bli glöd. 
Men det häftiga med dessa eldar i heligt rum...är att något händer, krafterna är med och helt plötsligt så tar elden fart igen! Inte alltid, för det blir som det blir gång till gång, men det är andra gången jag är med om detta. När elden nästan brunnit ut, tackade jag den samiska Eld-gudinnan Sarahkka för lånet av grillstaden och elden med en skvätt kaffe som jag hällde över elden som var kvar, som en gåva till Sarahkka.
Den samiska stenen jag hade med mig symboliserar Sarahkka. 
( Läs mer om eld-gudinnan både på sidan med eld-bilder plus som underflik till sidan Andligt ). 

Jag kom på att jag tagit med mig min mesa (shamanskt medicinknyte, litet bärbart altare med mina krafter och gåvor till världen), för att ladda den med både väderriktningarna och eldens energi och kraft.
Men det var ju för sent då...så den fick vara med mig vid mitt favvo-träd, den gamla kära granen plus på min sten, där den fick laddas i solen sken istället.

Denna gång stod jag på granens rötter, som jag blivit ombedd att göra av...självaste granens trädande ( förmedlat via min fina man ). Jag kramade granen, både satt mot stammen och stod lutad mot stammen.
Jag kom inte riktigt till ro, men till slut så, en stund i alla fall. Här nedan kommer bilder på granen, rötterna, mesan, solen mellan granens grenar.

Så gick jag ner till min sten och satte mig och njöt i solens sken....lugnet kom.